NGV

Medlemsförslag: Nattåg i Norden

Medlemsförslag

Nordisk grön vänster föreslår att

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna

att samarbeta för att återetablera nattågsförbindelser mellan de skandinaviska huvudstäderna och vidare till Europa

 

Vi måste snabbt ställa om våra samhällen för att förhindra en okontrollerbar och farlig klimatförändring. Utsläpp från transport står för ungefär en tredjedel av våra klimatutsläpp. 

Inom den nordiska transportsektorn behöver satsa offensivt på det hållbara alternativet till flyget; tåget. Idag är tågutbudet på tvärs av de nordiska länderna inte konkuranskraftigt med flygrutterna. Det har tvärt emot skett en försämring gällande utbudet av nattåg: tidigare fans det en förbindelse från Oslo till Köpenhamn och vidare till Tyskland men denna finns inte längre. Vi i Nordisk grön vänster vill så snart som möjligt se satsningar på höghastighetståg samt utbyggd järnvägskapacitet såsom Fehmarnbälttunneln och nya spår mellan Sverige och Norge för att underlätta tågresandet från Norden ut på den europeiska kontinenten. 

Sådana investeringar tar tid, därför behöver vi också järnvägssatsningar som gör skillnad i närtid. Vi behöver bättre tågförbindelser mellan Nordens städer. Vi vill att tåget ska vara det självklara alternativet för resor mellan Oslo-Göteborg-Köpenhamn, Stockholm-Oslo och Stockholm-Köpenhamn. Med små justeringar på lok, vagnar och signalsystem samt samordnade tidtabeller och biljettsystem kan vi kapa restider väsentligt och underlätta resandet jämfört med idag. Resor med färjor och tåg kan samordnas med gemensamma tidtabeller och biljettsystem.

Tåget borde också vara förstahandsalternativet för alla som reser på semester i Norden och längre ut i Europa. Med nattåg till flera orter kan tåget bli det naturliga sättet att resa till Paris, London, Milano och Barcelona. Nordisk grön vänster anser att det behövs fungerande nattåg från Stockholm och Oslo till Köpenhamn och vidare ut i Europa.  

Intresset att resa med tåg har på kort tid vuxit explosionsartat. Sedan 1990 har tågresandet räknat i personkilometer ökat kraftigt i alla nordiska länder, 61 procent i Sverige och 25 procents ökning i Norge. Det snabbt växande intresset måste svaras upp med utökad kapacitet, smidiga biljettsystem och underlättande av internationella resor, annars är risken uppenbar att vi tappar momentum att göra tåget till ett verkligt alternativ på många sträckor i Norden och Europa. 

Det är fullt möjligt att ändra människors beteenden. På platser där man satsat på järnvägen har också tåget tagit reseandelar från flyget. När höghastighetståget invigdes mellan Madrid och Barcelona rasade flygresandet och tåget mer än trefaldigade sin reseandel. Erfarenheterna är likartade med senare höghastighetstågsatsningar, som linjerna Paris-Bryssel-Amsterdam och nu senast Berlin-München. Efter ett år med den svenska flygskatten kan vi se att flygandet gick ned för första gången på två decennier. 

Vi behöver en samlad, nordisk politik för ökat nordiskt tågresande. Nordisk grön vänster anser att speciellt Norge, Sverige och Danmark ska sätta igång ett ökat samarbete för att återetablera och förbättra nattågsförbindelser både mellan de skandinaviska huvudstäderna och vidare till Europa. Det är inte bara en del av svaret på klimatutmaningen, det är också att skapa ett konkret alternativ till flygtrafiken.

Medlemsförslag: Nordiska satsningar på naturliga lösningar för att binda och lagra koldioxid

Medlemsförslag

Nordisk grön vänster föreslår att

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna

att öka insatserna på kolinlagring i jord- och skogsbruk.

att prioritera naturliga lösningar för att binda och lagra koldioxid.

 

Utsläppen av växthusgaser har varit så stora de senaste århundrandet att även om radikala utsläppsminskningar görs idag så kommer planeten antagligen att värmas upp med 1,5 grader. För att ha en chans att begränsa uppvärmningen till under 1,5 grader, kommer världen behöva så kallade ”negativa utsläpp”.

Med negativa utsläpp menas sätt att binda och lagra koldioxid. Den enklaste metoden är så kallade naturliga klimatlösningar, vilket innebär att öka kolinlagringen i ekosystem genom att återställa eller skydda dem. Den internationella klimatpanelens IPCC:s allra flesta scenarier har utgått från att vi måste ha två tankar i huvudet inom det närmaste årtiondet – mänskligheten behöver minska de fossila utsläppen kraftigt och samtidigt skydda och öka naturliga kolsänkor, som binder kol. IPCC:s nya rapport Climate Change and Land som publicerades den 8de augusti 2019 stärker och konkretiserar det budskapet och visar att naturskogar, våtmarker och hållbart jordbruk hjälper till att skydda klimatet. 

Att bevara den biologiska mångfalden är därför en nödvändig dellösning på klimatkrisen för den skyddar och ökar ekosystemens årliga kolinlagring och det totala kollagret. Arbetet för hyggesfritt skogsbruk, skydd av skogar och våtmarker samt hållbart jordbruk – vilka kan skydda och öka kolförråd – kan alltså få ny kraft av IPCC-rapporten.  

Om vi ska kunna nå negativa utsläpp finns det olika sätt att gå tillväga – det finns både så kallade naturliga klimatlösningar och teknologiska. Nu är det viktigt att prioritera de naturliga klimatlösningarna eftersom det är det enklaste och tryggaste sättet att binda och lagra koldioxid.

Fotosyntesen är den mest pålitliga metoden för negativa utsläpp. När en ny skog växer ökar den sitt kolförråd år för år och då ökar kolinlagringen i hela skogslandskapet. Om man minskar avverkningen från skogen något och låter träden blir äldre kan kollagren bli betydligt större vilket också gynnar den biologiska mångfalden. Träd och mark binder och lagrar koldioxid och därför kan även återskogning eller återställning av skogslandskap ha stor klimatnytta. Naturliga klimatlösningar har alltså betydande potential att bidra till klimatanpassningen och kan dessutom stärka arbetet för att bevara den biologiska mångfalden. Till exempel ökad lövinblandning i de nordiska skogarna kan öka ekosystemens förmåga att motstå torka och andra klimatförändringar.

De teknologiska lösningarna bär med sig stora frågetecken kring genomförbarhet och kostnader. Det planeras just nu stora satsningar på till exempel bio-CCS (bioenergi med Carbon, Capture and Storage), som innebär att bioenergin förbränns, koldioxiden fångas och lagras i geologiska lager. IPCC väntas notera att storskalig bio-CCS kräver väldigt stora markarealer för biomassaproduktion, vilket kan hota matsäkerhet och övriga FN:s hållbarhetsmål. I stor skala är de teknologiska lösningarna både dyra och riskfyllda.

Nordisk grön vänster anser att de nordiska regeringarna bör prioritera naturliga lösningar för att binda och lagra koldioxid. 

 

Medlemsförslag: Nordiska insatser mot högerextremism

Medlemsförslag

Nordisk grön vänster föreslår att

Nordiska rådet rekommenderar nordiska ministerrådet

att fördjupa det nordiska samarbetet mot högerextremism

att utreda vilka insatser över landsgränser som kunde förstärka arbetet mot högerextremism

 

Högerextrem terror är den mest förekommande typen av terrorism i Norden. Det värsta nordiska terrordådet i modern tid begicks av en högerextremist i Norge. I sommar har både Sverige och Norge drabbats av våld eller våldshot av högerextrema krafter. Enligt det finländska inrikesministeriets lägesöversikt över våldsam extremism från 2018 är det största hotet mot trygghet i vardagen högerextrem organisering i Finland. Nordisk grön vänster anser att det behövs en gemensam nordisk insats mot högerextremism.

Den norska säkerhetstjänsten har skärpt beredskapen för terrorhot från högerextremism och nu varnar även Sveriges säkerhetspolis för ökat högerextremt våld. Vit makt-miljön växer och risken ökar för att individer kan inspireras att begå attentat eller grova våldsbrott, enligt Säpo.

Även Danska Polisens underrättelsetjänst centrum för terroranalys (CTA) har i den senaste rapporten om terrorhotet i och mot Danmark uttalat att hotet om högerstyrd terrorism i Danmark har vuxit, och längst till höger finns det idag människor som är redo att använda vapen för att främja sin sak. Säkerhetstjänsternas uttalanden kommer efter flera uppmärksammade attentat i Norden och runt om i världen.

Nordisk grön vänster anser att det behövs en gemensam nordisk insats för kampen mot högerextremism. Förutom attentat och grova våldsbrott finns ett långsiktigt hot mot demokratin då högerextrema aktörer utför andra mindre grova brott mot politiker, minoritetsgrupper och andra samhällsföreträdare. Högerextremismen är organiserad och samordnad i många nordiska länder och kräver därav att de nordiska länderna samarbetar för att ta tag i hotet de utgör.

Populistiska högerpartier i de olika nordiska länderna har tagit tillfället i akt för att piska upp stämningen mot rasifierade istället för att ta avstånd från högerextrem organisering och våld. Utvecklingen där den våldsbejakande högerextrema ideologin riskerar att gå från något som uppfattas som extremt till något normalt gynnas av en hätsk retorik och ökad polarisering. Det måste bemötas av hela samhället, på alla nivåer.

Nordisk grön vänster uppmanar de nordiska regeringarna att inleda ett samarbete för att motarbeta högerextremism i Norden. För att arbeta mot organisering och våld krävs såväl forskning, vidareutbildning och informationsutbyte för polisen som satsning på preventivt- och exit-arbete, speciellt bland ungdomar. Utöver polisen är det framför allt socialarbetare, professionella inom hälsovården, fängelsemyndigheterna, ungdomsarbetare, organisationer, och lärare som utför förebyggande arbete. Tvärsektoriellt arbete över landsgränserna behövs både för att förstå hur nordiska högerextrema och vit-makt rörelser fungerar och hur de kan stoppas. Samarbetet mot högerextremism måste tas på allvar och prioriteras av alla nordiska regeringar. 

Medlemsförslag: Öka antalet kvotflyktingar, förnya Dublinförordningen och satsa på integration

Medlemsförslag

Nordisk grön vänster föreslår att

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna

att öka antalet kvotflyktingar som fördelas via UNHCR

att tillsammans pådriva en förnyelse av Dublinförordningen

att ge ensamkommande asylsökande barn permanent uppehållstillstånd

 

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att sammanställa en utredning på hur asylprocessen och integrationsåtgärder kunde förbättras i de nordiska länderna

 

Fler flyktingar än någonsin behöver skydd i ett nytt land genom vidarebosättning, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. I år rör det sig om 1,4 miljoner människor, vilket är en ökning med 17 procent sedan 2018. Orsakerna är främst krisen i Demokratiska republiken Kongo och krigen i Syrien och Sydsudan. Globalt sett är 68,5 miljoner människor på flykt undan krig, konflikter och förföljelse.

Genom FN:s flyktingorganisation UNHCR fördelas skyddsbehövande personer på flykt från sina hemländer till mottagarländer runt om i världen. Grunden för UNHCR:s urval är en bedömning enligt sju kriterier för vilka som är i störst behov av vidarebosättning, därför att deras skyddsbehov inte tillfredsställs i det land de befinner sig i eller för att andra långsiktiga lösningar saknas. Kvotflyktingar väljs ut bland människor som redan har fått flyktingstatus, antingen enligt Flyktingkonventionen eller UNHCR:s bredare definition som innefattar de som till exempel flyr från väpnad konflikt. UNHCR presenterar sedan fall med enskilda flyktingar eller grupper av flyktingar för länder som har flyktingkvoter. Därefter utreder respektive land om de presenterade flyktingarnas skyddskäl överensstämmer med landet lagar och de nationella villkor som har satts upp för mottagning av kvotflyktingar. När en flykting erbjuds vidarebosättning genom kvotflyktingsystemet får flyktingen ett organiserat mottagande och en trygg, organiserad resa till mottagarlandet. 

Länderna i Norden mottar ett varierande antal kvotflyktingar. Efter några år med totalstopp har Danmark bett FN om att återuppta mottagandet av kvotflyktingar. Antalet kvotflyktingar som får rätt att komma till Sverige har ökat från 1 900 personer år 2016 till 5 000 från och med år 2018. Finland ökar enligt det nya regeringsprogrammet flyktingkvoten från 750 till 850. Norge har en kvot på 3 000 personer, vilket är en märkbar höjning på några år. Island en kvot på 70 personer. 

Enligt UNHCR är behoven av vidarebosättning större än någonsin. Behoven av vidarebosättning har ökat med 72 procent sedan 2014. Flyktingar får Syrien representerar för tredje året i rad befolkningen med de största behoven av vidarebosättning. År 2016 nådde antalet vidarebosatta historiskt höga nivåer, då 126 300 flyktingar vidarebosattes genom UNHCR:s kvotflyktingsystem, vilket motsvarar mindre än en procent av världens flyktingar. Antalet vidarebosatta flyktingar har dock minskat kraftigt sedan 2016 och bristen på platser är stor. 2017 minskade antalet vidarebosatta flyktingar med nästan hälften till 65 000. Detta beror delvis på att USA minskade sitt flyktingmottagande.

Att öka antalet kvotflyktingar är ett humant sätt att ta emot personer på flykt som även minskar bruket av människosmuggling och livsfarliga resor över gränserna till Europa. Nordisk grön vänster anser att de nordiska länderna bör både se över och öka antalet mottagna kvotflyktingar samt påverka att fler länder ansluter sig till att ta emot kvotflyktingar via UNHCR. Idag det 35 länder som medverkar som mottagarländer. 

I tillägg till ett ökande av kvotflyktingar måste asylrätten värnas. Personer som känner välgrundad fruktan för att utsättas för förföljelse på grund av ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning har rätten att söka skydd. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs av FN:s generalförsamling 1948. I artikel 14 stadgas att var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Förklaringen är utgångspunkten för alla juridiskt bindande internationella folkrättsliga konventioner och den utgör grunden i det internationella samarbetet på detta område.

Idag hotas asylrätten av migrationspolitik och varierande normer för mottagande av asylsökande i många EU-länder. Nordisk grön vänster anser att Norden tillsammans bör ta initiativ till en uppdatering av Dublinförordningen för att få till stånd en jämnare och mer rättvis fördelning av asylsökande i Europa. Eftersom Dublinförordning även tillämpas av Norge och Island i tillägg till EU-länderna påverkar den alla nordiska länder.  

Idag be­finner sig 28 mil­joner barn på flykt i världen. Det är be­tyd­ligt fler än för bara några år sedan och den högsta siff­ran sedan andra världs­kriget. Under 2018 anlände nästan 127 000 människor till Europa varav 20 procent av dessa var barn. Ensamkommande asylsökande barn behöver pålitlig omsorg och skydd och de måste bemötas på ett sätt som får dem att känna sig trygga. Enligt organisationen Missing Children Europe fanns det år 2017 ca 30 000 försvunna barn i EU som kommit som asylsökande. För att motarbeta detta anser Nordisk grön vänster att minderåriga asylsökande barn borde få mottagande som är anpassat för barn och tilldelas uppehållstillstånd som inte upphör då de blir myndiga. 

I tillägg till en ökning av kvotflyktingar och en förnyelse av Dublinförordningen behövs ökade insatser för integration på lokal nivå. Behandlingstiden för asylprocessen bör i första hand förkortas. Integrationsprocessen bör komma igång så snabbt som möjligt med satsningar på språkundervisning, tillgång till utbildning och dagvård. För att förbättra processerna runt om i Norden menar Nordisk grön vänster att Nordiska ministerrådet bör göra en utredning om hur asyl- och integrationsprocesserna kunde förbättras. Det finns många exempel på både fungerande processer och problem i de olika nordiska länderna och det finns mycket vi kunde lära av varandra. 

Medlemsförslag: stoppa adoptioner från diktaturer eller osäkra länder

Medlemsförslag, Nyheter

Idag toppar Sverige, Norge och Danmark listan på länder som tar emot adopterade från andra delar av världen. Samtidigt har flera rapporter uppkommit kring felaktiga, illegala adoptioner. Vi har sett det i Vietnam, Etiopien, Indien, Sri Lanka, Kenya, Korea – den senaste rapporten gäller adoptioner från Chile. I rapporten från den svenska myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, framkommer nu att chilenska myndigheter utreder 371 svenska fall. Det är omkring 17 procent av de 2 177 adoptioner som har genomförts mellan ländern.

 

Det har kommit fram att barn har gjorts adopterbara på oetiska sätt; allt ifrån påtryckningar och mutor till regelrätta kidnappningar. Adoptionsdokumentation visar sig vara manipulerade och papper har skrivits på under falska förespeglingar. Det har kommit fram fall där barnet dödsförklarats i Chile men i verkligheten adopterats till Sverige och de biologiska föräldrarna fått veta sanningen först 40 år efteråt.

 

Då felaktigheter kommer fram beklagar adoptionsbyråerna det inträffade men hänvisar till gamla lagar stiftade av ökända diktatorer. Den svenska myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, fortsätter utfärda auktorisering för adoptionsförmedling i länder som själv kommit med påpekande om stora brister vad gäller transparens och rättssäkerhet. Myndigheten har fortsatt godkänna adoptioner från Korea trots att det tog Korea tjugo år att underteckna Haagkonventionen som reglerar internationella adoptioner och trots att Korea fortfarande inte har ratificerat densamma.

 

De nordiska länderna ställer krav på näringslivet att försäkra sig om att produktion i andra länder sker på ett etiskt godtagbart sätt. Våra länder uppmanar till bojkott av varor och tjänster från regimer vi anser bryta mot mänskliga rättigheter. Samma villkår bör gälla för adoptioner. Adoption ska inte ske från länder som fallerar i att registrera barn vid födsel – registrering vid födsel minskar risken för förfalskning av dokument.

 

Det behövs transparens och rättssäkerhet för att internationell adoption skall kunna genomföras på ett hållbart sätt. Ett sätt att försäkra sig om att regler följs är att endast tillåta adoption från länder som respekterar Barnkonventionens artiklar som fastslår barns rätt till registrering vid födsel och tillgång till information.

 

För att försäkra oss om att handel med barn inte händer i Norden föreslår Nordisk grön vänster att de nordiska regeringarna samarbetar för att skapa ett regelverk för hållbar adoption och stoppar adoption från diktaturer och osäkra länder.

 

 

 

Medlemsförslag: Tillåt sexuella minoriteter att donera blod

Medlemsförslag, Nyheter

De flesta större städer i Norden ordnar varje år fester och parader som Pride för att fira mångfald och lika rättigheter. Ändå finns det många områden i samhället där olika medlemmar av befolkningen inte behandlas lika. Även om det stadigt råder brist på bloddonationer i de olika nordiska länderna får män som har sex med andra män inte donera blod på samma villkor som andra. Stigmatiseringen fortsätter fastän allt blod som doneras testas för sjukdomar som hiv, syfilis, hepatit B och hepatit C. Blod som tappas kontrolleras noggrant för att inte äventyra patientsäkerheten.

Det finns flera potentiella blodgivare som vill dra sitt strå till stacken och hjälpa till att fylla ländernas blodlager. Vi i Nordisk grön vänster anser att vi behöver alla blodgivare vi kan få.

Med tanke på den forskning som gjorts och den testning det tappade blodet genomgår är det inte rimligt att en man behandlas på ojämlikt som donator efter att ha haft sex med en annan man. Den svenska föreningen RFSL tycker att det bör räcka med en karenstid på 4 månader för en man som har haft sex med en annan man, vilket också borde påverka karenstiden för kvinnor som haft sex med en man som har haft sex med en annan man. Detta är ett alternativ som de nordiska länderna kunde undersöka. Oberoende vilken karenstid som är gällande bör diskrimineringen gällande blodsdonation avslutas.

 

Medlemsförslag: Avbryt utvisningar till farliga länder

Medlemsförslag, Nyheter

Alla människor har rätten att söka asyl. Under de senaste åren har de nordiske länderna på olika sätt och med olika mått vägt skyddsbehov mot en reglerad invandring och ett ordnat asylsystem. Även om det är upp till varje lands beslutsfattare att göra dessa avvägningar bör vissa principer upprätthållas och mänskliga rättigheter respekteras.

Ingen skall utvisas till ett land där dennes liv eller frihet riskerar att hotas, även om man fått avslag på sin ansökan om asyl. Eftersom asylrätten har sina begränsningar ser vi också vikten av att de nordiska ländernas asyllagstiftningar även omfattar möjligheten att få asyl av humanitära eller särskilt ömmande skäl, för att exempelvis klimatflyktingar eller människor som förföljs på grund av sin sexuella läggning ska kunna få asyl.

Det är inte svårt att förstå att någon som har behövt fly från ett land i rädsla för förföljelse eller konflikt har svårt att ordna skriftliga bevis för vad som hänt. Det finns också situationer av förföljelse som inte kan bevisas på annat sätt än genom en muntlig berättelse. Berättelsen bör då bedömas i förhållande till hur rimlig den verkar vara i ljuset av andra fakta och landinformation. Men det är alltför vanligt att en muntlig berättelse avfärdas på grund av brist på bevis.

Ofta krävs skriftlig bevisning som för den enskilda asylsökande kan vara omöjlig att ordna fram. När den sökande lyckas lämna in skriftliga bevis så bedöms dessa ofta vara av ”enkel beskaffenhet” och anses därför ha ett lågt bevisvärde. Om den sökande inte har kunnat styrka sin identitet med tillräckligt tillförlitliga id-handlingar (något som för personer från vissa flyktländer helt enkelt är omöjligt) kan det leda till att de nordiska ländernas migrationsmyndigheter och domstolar inte heller accepterar några andra handlingar som bevis. Även om den sökande lyckas övertyga myndigheterna om att berättelsen är sann så tillkommer kravet på att bevisa att det hot som finns kommer att förverkligas, eller att övergrepp som redan skett kommer att upprepas.

Bedömningen av asylskäl handlar om vilka risker som finns i framtiden om personen måste återvända. Men i vissa fall, till exempel om någon har blivit utsatt för tortyr, så rekommenderar UNHCR att det inte ska behövas ytterligare bevisning för att personen fortfarande är hotad. Det samma ska gälla för personer vars familjemedlemmar eller kolleger, som levt i samma situation som den sökande, har dödats eller råkat ut för allvarliga övergrepp. Men i flera av de nordiska länderna avfärdas sådana bevis ofta för att de inte anses visa att den sökande är personligen hotad.

Ett liknande problem är att det sällan ses som ett bevis i sig att personen tillhör en särskilt utsatt grupp. Det gäller till exempel homosexuella, bisexuella och transpersoner från länder där dessa riskerar förföljelse, konvertiter från länder där konvertering inte accepteras, kvinnor som brutit mot sociala normer där sådant kan leda till förföljelse, etniska minoriteter i konfliktområden.

Det är oacceptabelt att konvertiter får avslag med motiveringen att deras tro inte är känd i hemlandet och att de därför kan återvända om de inte berättar om sin tro eller visar den öppet. Det borde heller aldrig krävas av homosexuella, bisexuella eller transpersoner att de kan låta bli att leva öppet. Det är varje människas rättighet att få tro och älska vem hen vill och att få definiera sig själv.

Krav på att den asylsökande ska ha försökt få skydd hos hemlandets myndigheter är också ofta alltför höga, inte minst när den sökande har utsatts för övergrepp av personer från samma myndigheter.

Asylsökande från länder i väpnad konflikt ska ha rätt till uppehållstillstånd utan att behöva bevisa några personliga detaljer. Problemet är att flera av de nordiska länderna i praktiken har tillämpat en snäv tolkning av vad som är en väpnad konflikt.

Även om konflikten accepteras som ”väpnad konflikt” i lagens mening, så kan den betraktas som lokal. I sådana fall utvisas människor ofta trots konflikten med hänvisning till att de kan flytta inom landet.

UNHCR tillåter utvisning av skyddsbehövande när det finns ett alternativ i form av skydd internt i hemlandet. Men internflykts-alternativet måste enligt UNHCR vara relevant, det vill säga att flyktingen verkligen ska vara säker. Dessutom ska det vara rimligt; flyktingen ska ha en rimlig möjlighet att få tak över huvudet, försörja sig osv.

I praktiken görs internflyktsbedömningarna i flera av de nordiska länderna ofta slentrianmässigt. De är varken tillräckligt individualiserade eller tillräckligt baserade på aktuell landinformation. Detta leder till att personer som faktiskt bedömts ha flyktbehov utvisas till omöjliga situationer, tvingas på flykt igen eller att hålla sig gömda i hemlandet.

En snäv tolkning av vad som är ett krig och en oförsiktig tillämpning av internflyktsalternativ bidrar också till att konflikthärjade länder måste ta hand om en stor mängd internflyktingar. En annan följd är att naturresurser och infrastruktur i – oftast fattiga – grannländer överbelastas då människor tvingas ge sig av på nytt. I värsta fall saknas fungerande flyktingmottagande i grannländerna.

Allt som allt hotas asylrätten genom alltför snäva definitioner av begrepp som förföljelse och väpnad konflikt, i kombination med orimliga beviskrav och fokus på detaljer som inte är centrala för asylskälen.

Ingen som behöver skydd ska riskera att få avslag på sin asylansökan och utvisas till det land de flytt ifrån. Det innebär att om det finns osäkerhet kring skyddsbehovet så ska skydd beviljas. Försiktighetsprincipen ska tillämpas.

Medlemsförslag: Avveckla utvinningen av fossila energikällor i Norden

Medlemsförslag, Nyheter

I december 2015 enades världens länder om ett nytt klimatavtal. Parisavtalet binder alla länder och ska börja gälla senast år 2020. Enligt avtalet ska den globala temperaturökningen  hållas under 2 grader.

Den globala klimatpanelen IPCC publicerade sin nyaste rapport i oktober 2018. Enligt panelens experter är skillnaderna mellan 1,5 grads uppvärmning och 2 graders uppvärmning enorma. Vid en 2 graders uppvärmning av klimatet påverkas människoliv, våra ekosystem och andra arter runtom världen med förödande följder. Många fler riskerar att bli utan mat på grund av minskade skördar, mer än 99 procent av världens korallrev kommer sannolikt att dö och i Norden drabbas bland annat skogen mycket hårt.

Om vi däremot lyckas med en begränsning till 1,5 grader innebär det dramatiskt minskade risker för majoriteten av världens växt- och djurarter än vid 2 graders uppvärmning. Det skulle också betyda en 10 centimeter lägre havsnivåhöjning än vid 2 graders uppvärmning, vilket kan vara direkt livsavgörande för miljontals människor som lever längs kuster eller på lågliggande öar. Dessutom minskar risken för så kallade tröskeleffekter då jorden själv sätter igång processer som förvärrar uppvärmningen ännu mer.

2 grader är alltså inte en säker nivå, och vi måste göra allt vi kan för att klara det skarpare målet om 1,5 grader.

Därmed är de närmaste 12 åren avgörande för att undvika katastrofala klimateffekter. Detta innebär att vi måste skärpa de krav som ställs av Parisavtalet. Just nu finns det ett katastrofalt stort gap mellan vad världens regeringar planerar att göra och vad som behöver göras för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. De bidrag som presenterades vid Parisförhandlingarna, inklusive EU:s åtagande att minska utsläppen med minst 40 procent år 2030, skulle i bästa fall bara begränsa uppvärmningen till omkring 3 grader.

I och med denna kunskap måste Norden som helhet även bära sitt ansvar. I tillägg till att återställa och skydda naturliga ekosystem som skogar som fångar in koldioxid från atmosfären måste vi nå nollutsläpp av växthusgaser tills 2030. Under 2020-talet borde alla kolkraftverk avvecklas, bilar med förbränningsmotor sluta säljas och bruket av flygplan begränsas. För att nå de nödvändiga klimatmålen måste utvinning av fossil energi avslutas.

Klimatforskning dokumenterar att 80 procent av alla kända fossila energikällor måste lämnas orörda. För att detta ska lyckas måste planeringen av avvecklingen sättas igång med en gång. I tillägg till samarbete inom Norden måste de nordiska länderna förhandla globalt och i FN-regi bli eniga med andra länder som producerar fossil energi om hur länderna skall avveckla industrin och utvinningen av fossil energi stannar på maximalt 20 procent av de kända källorna.

 

KONTAKT

Generalsekreterare

Mia Haglund

00102 EDUSKUNTA

FINLAND

mia.haglund@eduskunta.fi

Om oss

Nordisk grön vänster består av nio nordiska partier som verkar i Nordiska rådet.