För att klara oss i kampen för ett klimatvänligt Norden måste de nordiska länderna satsa på att bygga ut produktion av hållbar energi. Många av länderna har under det senaste decenniet satsat speciellt på vindkraft för att minska energiproduktionens utsläpp och har planer på att aktivt öka antalet vindkraftverk.
Tyvärr har utbyggnaden av förnybar energi i Norden inte alltid respekterat urfolks mänskliga rättigheter även om den skett i det traditionella samiska området Sápmi, som breder ut sig över den norra delen av Nordkalotten, från ryska Kolahalvön i öster till svenska landskapet Dalarna i söder.
Samerna har historiskt utsatts för assimileringspolitik av både norska, svenska och finska myndigheter samt diskriminering och fördomar från majoritetssamhället. Ländernas assimileringssträvanden har även omfattat direkta ingrepp i renskötselmetoder genom expropriering av mark som används för bosättning, vägbyggen och industri. Därmed har många renskötare upplevt att deras betesområden blivit mycket mindre och alltmer fragmenterade i många små bitar. Under 1920- och 1930-talen tvångsförflyttade den svenska staten nordsamer söderut, vilket i tillägg till att skapa trauman och personliga tragedier också hade en inskränkande inverkan på deras möjligheterna att fortsätta med renskötsel.
De kumulativa effekterna av dessa stegvisa markingrepp har gett upphov till oro för att framtida samiska generationer inte kommer att ha tillräckligt med mark för att bevara sitt kulturarv.
I oktober 2021 slog den norska Högsta domstolen fast att statsmaktens beslut om att bevilja licenser för vindkraftsutbyggnad på Fosenhalvön i mellersta delen av Norge var ogiltigt eftersom utbyggnaden kränkte de renskötande samernas rätt att utöva sin kultur enligt artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Att regeringen trots domen inte planerade att ändra sin politik ledde till en stor aktion bland den samiska befolkningen mot den norska statsmakten. Demonstrationerna för att få den norska regeringen att agera i och med domen blev en kamp om tron på demokrati och att rättsstaten ska gälla för alla. Tack vare demonstrationerna inleddes till slut en medlingsprocess våren 2023 som slutade med avtal om ekonomisk kompensation, kompensation av betesmark samt vetorätt i frågan om ifall vindkraftslicenserna förnyas efter den nuvarande avtalsperioden på 25 år.
Som beskyddare och upprätthållare av de mänskliga rättigheterna måste de nordiska staterna vidta åtgärder för att förhindra att politiska beslut kränker ursprungsbefolkningens mänskliga rättigheter. För att den nödvändiga utbyggnaden av hållbar energi i Norden ska kunna behålla juridisk och politisk legitimitet måste beslutsprocesser gällande landområden i Sápmi göras inkluderande samt innehålla bättre förståelse av urfolks rättigheter och traditionell kunskap. Därutöver bör besluten beakta de invändningar som de samer vars rättigheter hotas av beslutet kommer med.
Sametingens roll i planeringsprocesserna för utbyggnad av förnybar energi måste förstärkas. Ländernas regeringar, parlament och myndigheter bör konsultera landets Sameting i alla led av processerna och Sametingen bör få resurser för detta arbete. Dessutom måste de berörda samerna säkras tillräckliga resurser för att kunna delta i konsultationer som kan pågå i många år och kräver mycket tid och insatser. Den samiska befolkningen måste ha tid och möjlighet att även utöva och lära vidare sin kultur och sitt språk och inte enbart vara bunden till att kämpa om sina mänskliga rättigheter.
Övergången till hållbar energi är ett måste för att våra samhällen ska minska på de klimatutsläpp som hotar hela planetens framtid. Nordisk grön vänster menar ändå att hållbar energi i Norden inte ska drivas fram genom grön kolonialism som hotar samisk kultur och framtid. Det gröna skiftet får inte ske på bekostnad av mänskliga rättigheter.
Nordisk grön vänster har lämnat in ett medlemsförslag till Nordiska rådet för att de nordiska regeringarna ska göra mer för att trygga att den samiska rösten blir hörd och att den verkligen påverkar beslutsfattandet.
Nordisk grön vänster rekommenderar
att regeringarna tar fram och vidtar åtgärder för att förhindra att statens politiska beslut kränker ursprungsbefolkningars mänskliga rättigheter.
att regeringarna i Norge, Sverige och Finland förstärker både inkluderingen av berörda samer i beslutsprocesser gällande landområden och deras politiska möjligheter att påverka besluten.
att regeringarna i Norge, Sverige och Finland förstärker Sametingens roll i planerings- och beslutsprocesser gällande landområden som berör samers möjligheter att utöva sin kultur och tryggar att Sametingen har resurser för detta arbete.
