De nordiska länderna ses som några av de mest jämlika samhällena i världen. Samtidigt har både inkomstklyftorna mellan barnfamiljer och antalet barn som växer upp i fattigdom ökat i Norden.
Enligt organisationen Rädda barnen är barn i familjer som lever i ekonomisk utsatthet mindre delaktiga i samhället, tenderar att ha sämre betyg i skolan, de lever oftare under osäkra boendeförhållanden och saknar en känsla av att kunna förverkliga sina drömmar. Det är våra barn i våra länder som inte får samma möjligheter som andra barn.
Alla nordiska länder har år 2015 enats om att anamma FN:s Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling. Det första hållbarhetsmålet är att utrota alla former av fattigdom. Tyvärr visar Rädda Barnens rapport från 2023 att Norden är längre ifrån att uppfylla detta mål idag än då länderna fattade beslut om Agenda 2030 i 2015. Det enda landet som lyckats minska barnfattigdomen under denna tidsperiod är Island.
Enligt Rädda Barnen är Sverige det land i Norden med högsta siffor med vart femte barn som växer upp i relativ barnfattigdom. Finlands social och hälsa rf (SOSTE) varnar för att regeringen Orpos regeringsprogram med försämringar av arbetslöshetsförmåner och bostadsbidrag kommer att medföra att ytterligare 12 700 barn hamnar i fattigdom. I Norge fanns det enligt Statistisk Sentralbyrå mer än 115 000 barn som växte upp i relativ barnfattigdom år 2019.
Nordiska ministerrådets vision är att regionen ska vara världens hållbaraste år 2030. Detta innebär att vi även måste ta FNs hållbarhetsmål och arbetet mot fattigdom på allvar. Därför gjorde Nordisk grön vänster ett medlemsförslag till ministerrådet om att undersöka vad som skapar och upprätthåller barnfattigdom i de nordiska länderna samt att ministerrådet bör göra en handlingsplan för att minska antalet barn som lever i relativ barnfattigdom.
Tack vare Nordisk grön vänsters initiativ har nu Nordiska ministerrådet avsatt 1 miljon dkk i sin budget för år 2024 för att ta fram en rapport om barnfattigdom i Norden.
Norden har historiskt präglats av små skillnader, starka gemenskaper och universella välfärdssystem som har utjämnat skillnaderna mellan de som har mest och de som har minst. Men det är inte något vi ska ta för givet.
För att våra barn ska få en jämlik uppväxt måste vi i Norden se till att alla familjer har ekonomiska förutsättningar att leva, inte bara överleva. Vi måste se till att alla barn kan ha varma vinterstövlar, att alla kan delta i fritidsaktiviteter och att det finns trygga platser där barn och unga kan vara tillsammans med sina vänner utan att behöva betala för det. Alla barn har rätt till att känna att de är lika värda i våra nordiska välfärdssamhällen.
