Mycket av Sveriges och övriga Nordens export av råvaror kommer från den nordiska delen av Arktis och alltför mycket av denna export transporteras på väg. Detta innebär alldeles för tät och tung trafik på dåligt underhållna och för smala vägar.
Det är betydligt effektivare, säkrare, miljövänligare och mer klimatsmart att transportera gods och personer på järnväg. Viktiga linjer är Sundsvall–Östersund–Trondheim och framför allt godstrafiken Malmbanan/Ofotbanen mellan Luleå och Narvik samt en ny järnväg Svappavaara–Kaunisvaara. Möjligheterna för nya nordliga järnvägsförbindelser till Finland är även intressanta att utreda ur ett nordisk perspektiv.
Transporterna till och från den nordligaste delen av EU är utöver detta av intresse för hela EU.
Det vore av nordisk intresse att driva europeiska unionens s.k. korridorer med järnvägstrafik, en del av TEN-T-projektet, hela vägen upp till och genom den nordiska delen av Arktis.
Den samiska befolkningen bör involveras som en aktiv part i planerandet av nya järvägsförbindelser. De nordiska länderna måste ta i beaktande och respektera urfolks deltagande, rättigheter och kultur, speciellt i dessa känsliga nordliga områden.
De nordiska regeringarna bör verka för att EU-kommissionens förslag till CEF-förordning för ett sammanlänkat Europa för 2021–2027 även ska möjliggöra en ytterligare järnvägsutbyggnad i Barentsregionen i syfte att stärka hållbara godstransporter i regionen.
Nordisk grön vänster föreslår därför att de nordiska regeringarna verkar för att EU-kommissionens förslag till CEF-förordning för ett sammanlänkat Europa för 2021–2027 även ska möjliggöra en ytterligare järnvägsutbyggnad i Barentsregionen i syfte att stärka hållbara godstransporter i regionen.
